Pogácsa // pogatschen (GER)

Alltid roligt att hitta nytt recept innan jul, speciellt om det är någonting som är lätt att göra och kan man äta som snacks. Små bakverk som man kan snabbt gömma i munnen. Detta är pogácsa, småbullar, en traditionell bakelse som serveras på varje familjefest och högtid liksom vid jul.

Ursprungligen kommer pogácsa från Turkiet och Balkan-regionen. Själva ordet härstammar från den latinska focus (betyder ‘eld’) och är släkt med den italienska brödsorten focaccia och den franska fougasse.

De kan variera i storlek och smak (salta eller söta) men den runda formen har de alltid gemensamt. Min favorit pogácsa är smörpogácsa.

Ingredienser:

8,5 dl vetemjöl

1 msk florsocker

10 gram jäst

2 äggulor

250 gram smör

1 nypa salt

1 dl fil eller créme fraiche

1 ägg till pensling

Sikta mjöl och socker. Tillsatt övriga ingredienser och arbeta till en slät deg. kavla ut och vik över i fyra lager (typ som smördeg). Låt den vila 20 minuter på sval plats, och upprepa processen två gånger till. Kavla därefter ut degen till cirka halv centimeter tjocklek. Gör korsvisa snitt i degen. Skär degen i rundlar med hjälp av rund form eller ett glas. Lägg dem på en mjölad bakplåt (ev. bakpapper), pensla med uppvispat ägg och grädda i medelhög värme (180 C) i cirka 30 minuter.

Pogácsa är bäst med ljust öl. Har du någon gång prövat veteöl med en skiva citron i? Eller om du vill ha vin till, jag rekommenderar lätt, torrt rött eller vit bordsvin. Varför inte en fröccs (vin med sodavatten)?

***

Viktigaste vinsorter från låslätten “Puszta”  till vin med sodavatten:

Cabernet: utmärkt rött från Hajós-Vaskút.

Ezerjó: grönvit, fin syrhalt.

Kadarka: rubinrött, aromatiskt vin med en kryddig doft.

Kövidinka: lätt, vitt bordsvin.

Olaszrizling: gröngult, ibland gyllene. Doften påminner om örten reseda. Behaglig bitter arom. Fin syrahalt.

(Ur boken: Aniko Gergely: Ungerska specialiteter.)

 HEMLÄXA

            Gösta Carlsson, en uttråkad pensionär, som jobbade hela sitt liv på en tråkig bank, hade en bordercollie. Han älskade hunden över allt annat eftersom hunden var lika grå som han. De två var världens bästa vänner. Gösta brukade rasta hunden två gånger om dagen på olika ställen, men både två hade sina favoritplatser. Den bästa rastplatsen som kallas Hundträsk blev ett sådant ställe som Gösta aldrig kunde glömma, eftersom vid Träsket – som var så populärt bland hundägare – hittade han en manskropp. Det var egentligen hunden som hittade kroppen: först fingrarna, sen armen, och slutligen stirrade mannens ansikte strängt på Gösta.

            Gösta, Gösta, just det – mumlade hon för att försöka prova hur namnet lät. Hon kände en man i verkligheten som hette Gösta. En gammal man som bodde i samma hus med henne. Han var visst pensionär, rätt ålder. Restaurangen på stranden kallades Göstases faktiskt eftersom det var han som ägde restaurangen – men för länge-länge sen. Vad ägde han nu då? Inget. Nja, en begagnad flakmoped. Ingen hund.

Det är roligt att köra flakmoped – tänkte Linnea. En gång provade hon på Koster men det blev en total katastrof. Hahahaha! Hon körde i diket. Minst fem personer såg henne när hon landade i rosenbusken.

Mordoffret var efterspanat av polisen eftersom mannen hade blivit mördad – som det uppenbarades. Polisen tittade i sitt register och fann att han var en ganska känd rånare, en gång hade han stulit tre miljoner från en bank, och bytet hade aldrig återfunnits.  Mordvapnet han dödades med var en spade. På spaden fanns fingeravtryck som tillhörde en annan rånare. Polisen visste var han gömde sig.

Hon kände en annan Gösta faktiskt, en taxichaufför. Lite yngre än farbror Gösta med flakmopeden. Hon kände faktiskt varje taxichaufför i stan…Men snälla, varför får hon såna uppgifter på Komvux? Är hennes liv tråkigt? Visst är det så: inget mordoffer, ingen polis, ingen rånare. Bara tre potatisar till maten, lite isbergssallad, mjölk eller vatten. Hon kände varje köksperson på Göstases. Dagens kostade bara 48. Ibland hade hon ingen lust att laga mat så hon hamnade på Göstases. Bara tre potatisar, tack.

Hennes liv var långtråkigt, fruktansvärd monotont som inte passar till en berättelse. Kanske om hon skriver från potatisens perspektiv. Många tycker om rutinen, aldrig nånsin nått nytt. Det är bara skönt att veta vad kommer härnäst. Fina, balanserade detaljer i vardagarna. Ingen risk för hjärtattack. Det är lätt att skriva om en mördare – resonerade hon. Försök att skriva nånting spännande om mitt jävla meningslösa liv!

Han greps i ett hus på landet eftersom polisen visste var han gömde sig. Först nekade han, men polisen visade spaden för honom. Snart blev det också klart var pengarna fanns.

            Hon gick till Komvux att fördriva tiden, därför att hon var arbetslös, men om hon pluggar är hon inte arbetslös på riktigt – dom sa så på Arbetsförmedlingen. Det var nog fusk – tänkte hon, eftersom hon fortfarande inte hade någon arbetsplats och inkomst. Inga pengar, inga kläder, ingen bio, inga kompisar, bara den jävla svenska hemläxan!

Det hände väldigt snabbt en kväll när Linnea kom hem från Komvux. Farbror Gösta hade precis parkerat flakmopeden bredvid hennes cykel men han kunde inte se tjejen som var desperat. Och spaden stod mitt i mellan dom, under regnskyddet.

It is beyond my control
If I don’t open up the door
It is beyond my control
If I don’t answer your call
It is beyond my control
If I just seem to disappear
It is beyond my control
If I am suddenly not here
I’m not to blame
It isn’t my fault

(Anja Garbarek)

Madártej // Floating island

(“Oeufs á la neige“)

Enkelt och gott ursprungligen från Frankrike,men otroligt populär i Ungern. Vi hade hönsgård när jag var liten, och vi köpte mjölk från grannen som var bonde. Har man mjölk och ägg, kommer man ganska långt: finns många recept med en kombo av dem två. Till exempel ‘madártej’ (fågelmjölk).

Copyright © 2005 David Monniaux

Ingredienser:

1 liter mjölk

3 msk mjöl

6 ägg

5 msk socker

1 st vaniljstång

Vispa äggvitan med 5 msk socker till hårt skum.Koka upp mjölken i en bra kastrull (viktigt att det inte klibbar och bränner,  såsen inte blir besk). Låt äggsmet i portionsklumpar glida ner i sjudande mjölk. Låt ligga i 3-5 minuter tills de stelnat. Vänd dem några gånger. Placera dem på en fat. Blanda mjölet med 2 dl mjölk sedan sakta hälla in resten av mjölken. Koka upp såsen med vaniljstången. Häll försiktigt mjölken till äggulan, vispa ihop och kok långsamt för några minuter, men låt ej koka upp såsen, den kan förstöra konsistensen. Servera såsen med klumparna på toppen på kylskåpstemperatur.  Dekorera med kolasås eller med hårda karamellbitar.

Och nu är det dags att öppna en flaska Tokajer! Tokaji Aszú är dessertvin. Passar utmärkt till ‘madártej’. Skål!

Lángos

Langos @ WIKIPEDIA “(lángos; uttalas langåsch) är en ungersk maträtt som består av friterat bröd och som ofta serveras med gräddfil, riven ost, fetaost, pudrad med socker eller på försvenskat vis med rom eller sylt. Klassisk langos brukar serveras penslad med vitlöksolja. Maträtten är vanlig på festivaler och finns i flera varianter, däribland som dessertlangos. Namnet Lángos kommer från ungerskans Láng, som betyder flamma. Man äter ofta Langos som frukostbröd i Ungern.

Varken min mamma eller min farmor stekte lángos hemma när jag var liten eftersom vi i Ungern har den lyxen att varje liten hål har egen lángosbod . Där fick vi köa för det nyfriterade underverket men då var det bara ett alternativ, med eller utan salt liksom kommunismen själv: visst hade vi “demokratiskta” val, vi fick välja från den röda vasen eller den andra röda vasen. Pluralismen kom sedan! Med gräddfil, créme fraiche, riven ost, vitlök, feta, socker, hallonsylt.

Basreceptet är enkelt, det behövs tid för jäsning, mycket olja att fritera i, och lángos bör serveras helt färskt och rykande varmt!

Ingredienser:
250 g mjöliga potatisar
20 g färsk jäst
1,5 dl mjölk
en nypa socker
500 g vetemjöl
lite salt
mycket olja att fritera i

Koka potatisen med skal. Skala och riv potatisen medan den är varm.Värm mjölken till 37 grader (fingervarm). Lös upp jästen och sockret i lite av mjölken, låt stå en stund. Häll upp mjölet i en skål, gör en grop i mitten och häll i jästblandningen. Blanda i den rivna potatisen, lite salt och resten av mjölken. Knåda till en slät deg och strö över lite mjöl. Jäs övertäckt i minst 30 min, på en varm plats.
Hetta upp olja i en panna med höga kanter. Forma tunna kakor och fritera dem tills de är gyllene på båda sidorna. Servera “fröccs” till maten. Använd torrt vitvin. Ja, många föredrar öl till lángos även i Ungern, men jag är en sådan vinperson

HÄR har jag hittat en äkta ungersk tant på YouTube som visar er själva friteringen:

BON APPETITE! // JÓ ÉTVÁGYAT!

Töltött káposzta

(ungerska kåldolmar)

Finns hur många varianter av den här maträtten, det helt beror på varifrån kocken kommer. På nätet hittade jag 137 olika recept! Kan du lite ungerska, ta en titt! Min favoritrecept är dominerad av tre smakar: rökt, surt och pepprigt. Det kräver mycket tid och tålamod att fylla vitkålblad. Sen gäller samma som för gulyássoppan: det ska kokas långsamt. I vissa delar av Ungern kan man se att gammal, stor lerugn används att baka kåldolmarna.

Ingredienser:

Koka vitkålshuvudet i lättsaltad vatten tills det mjuknar. Skär längsmed runt stocken och ta av bladen till omhölje. Resten kan du hacka upp och blanda med surkålen. Finhacka löken, blanda ihop den med okokt ris, färs, paprikapulver, svartpeppar och salt. Om köttet inte innehåller tillräckligt mycket fett, finhacka en liten bit bacon eller blanda i 1-2 matsked olja. Min mamma använde köttkvarn och kände hon att köttet “fastnade”, slängde hon en bit bacon. När vitkålsbladen svalnade, platta ut, lägg en liten mängd av fyllningen på varje blad och rulla ihop till ett paket, vik liksom en strut genom att vika och sedan trycka till överdelen. Det behövs lite tålamod, tur att vitkålen har massa blad! Jag aldrig använder snöre, det är ganska viktigt att bladen är tunna. Bädda i en kastrull med blandade vitkål och surkål strimlor, placera rullarna på det, avsluta med ett lager kål. Rökt köttet eller korven kan sitta på toppen (som grädde på tårtan). Häll på så mycket vatten så att det precis täcker köttet och låt sjuda på låg värme i 1 timme. Inget extra salt behövs, sältan från köttet kommer att fördelas till resten.

Gulyássoppa

(alföldi gulyás)

500 g nötkött (högrev eller bog)

1 stor gul lök

50 g matfett (ev. rapsolja)

300 g potatis

100 g morot

100 g rotpersilja

50 g kålrabi

50 g rotselleri

2 paprika (ev. chilli)

1 stor tomat (eller 1 msk krossad)

salt

kummin

persiljeblad

Klimp ”csipetke” (köp csipetke/nokedli “maskin” här)

Jag aldrig använder vitlök eller mejram i min gulyássoppa, men det är en smaksak. I den delen av Ungern jag kommer från (Alföld) har vi bara massa paprikapulver och kummin i och csipetke är en måste. Du inte behöver köpa “maskinen”, soppan smakar oemotståndlig ändå.

Gör så:

Det tar mycket tid att finhacka lök, alla grönsaker (cirka 2-3 cm tärningar) och skära köttet (2 cm) men hela vitsen med gulyássoppan är att man kokar ingredienserna långsamt och kanske låt den färdiga soppan stå i hel dag i kkylskåpet, eftersom grönsakernas sötsura smak ska smälta ihop med kumminbitterheten och chilliheten. Den här rätten kommer från gamlatidernas Ungern, då hade man öppen eld och mycket tid ute i Pusta. (Ordet “gulyás” betyder koherde.)

Hetta upp fettet i en stekgryta och stek löken genomskinlig. Stek köttet att det blir ljust, sen salta försiktigt. Ta av från vännen, tillsätt paprikapulver, kummin, paprikastrimlor och krossad tomat. Rör om. Täck med lock och låt småsteka grytan 20-30 minuter och tillsätt litet vatten bara om det är nödvändigt. Tillsätt de tärnade rotfrukterna. Häll på cirka 1 liter vatten och låt koka sakta 20-30 minuter. Tillsätt  potatis. Soppan är färdig när potatisen är kokt. På slutet kan man koka “csipetke” i den färdiga soppan, men som sagt, det är lite avancerad och inte alls nödvändigt! Dekorera med finhackad persiljeblad.

Servera soppan med färskt ungerskt bröd eller i alla fall nybakat vetebröd.

Jag rekommenderar Blaufränkisch (ungersk rödvin).

Läs mer och beställ ungersk mattillbehör från: Ungersk mat.

(updated)

Itt, Skandináviában nem szűkölködünk a (tengeri) halban. Főleg mi nem, a nyugati partvidéken.

Hagyományos halászvárosba költöztem, de még mindig úgy vagyok a halakkal, mint arab a hóviharral. A tengeri herkentyűk megejtő gazdagsága, a halak változatai egyszerűen zavarba ejtenek. Eltelt egy kis idő, míg rájöttem, hogy lehet a lazacot vagy a tőkehalat elkészíteni. De egy lepényhallal nem biztos, hogy tudnék mit kezdeni, az ördöghalról ne is beszéljünk!

(Gondolta volna a fene például, hogy a tőkehalikrát egyben megfőzik már a hajón, a kifogás pillanatában, s azt aztán vajon meg lehet pirítani és felszeletelni.)

Nem szoktam recepteket közölni, de álljon itt most egy halkedvenc. A rántott hal minden formájában csodálatos. Egy kis petrezselymes burgonyával, meg egy pohár fehérborral. Az a változat, ami a sütőben sül, egy kicsit más, és kevesebb zsiradékot tartalmaz, és meg lehet bolondítani pár dologgal.

Ez a változat a tepsiben sült bundás hal dijonmustárral és mandulával. Ugye, már csorog is a nyálunk!

Kb. egy kiló kifilézett tőkehalfélét (fehér húsú hal) veszek, amit egy tűzálló tál aljába teszek. Nem sok só kell rá, mert a mustár elég sós. A halat gazdagon bekenem dijonmustárral. Ez így, ahogy van, nagyon jó, de a bátrabbak további borsot szórhatnak a halra. Két tojásból, kis finomra aprított mandulával és annyi zsemlemorzsával, ami a tojást felissza, keveréket készítek. Pici sóval és őrült szerecsendióval fűszerezem. Ráhalmozom a halra. Néhány diónyi vajdarabot helyezek az egész tetejére, s kb. 40 percig, egy óráig 200 fokon sütöm, de legalább is addig, amíg a zsemlemorzsa szépen megpirul a tetején. Ehhez is a petrezselymes burgonya a legjobb.

Egy ilyen csigaforgató kezdett el költeni a házunk előtti nedves-zsombékos réten:

A helyiek “strandskata” néven emlegetik, ami annyit tesz, strandszarka. A magyar neve egy kicsit költőibb, latinul Haematopus ostralegus.

Költőhelyén parti csigákkal, fövényférgekkel, kagylókkal, tengerisünökkel, apró rákokkal és rovarokkal táplálkozik – írja a mindentudó wiki. Mondom, hogy KÖLTŐ! Csak azt nem tudom, a sünjeink mikor tanultak meg úszni!

Spontan berättelse om upplevelsen över en romans författande

Hunden skäller.

Katten jamar.
(…)

Författaren författar.
(Läs:)…allar gör sitt.

När jag förberedde mig inför den här föreläsningen, tänkte jag igenom, vilka kommer att lyssna på det här. Eftersom jag föreställde mig den potentiella publiken som åtminstone tvåspråkig, funderade jag över om jag kunde improvisera på två språk. Svaret är självfallet: nej. Jag bestämde mig för att skriva ner min spontana berättelse om upplevelsen i förväg för att översättaren ska ha tid att tolka det…
Alltså författaren skriver. Just nu en roman. En deckare som utspelar sig i Göteborg. Jag tänkte att på ungerska (alltså främst för ungersktalande) har det inte skrivits många romaner om Göteborg. Staden är ju fantastiskt (APPLÅDER) – den förtjänar därför även en roman på ungerska. Svenskarna blir ändå så nyfikna på vad man har skrivit om dem på ungerska att de översätter det till svenska.
Sjävklart är denna uppläsning utomordentligt riskabel! På grund av den enkla anledningen att även författaren är en människa. Och som sådan blandar hon hejdlöst sina upplevelser, sin kunskap och fantasmagorier. Ja, allt detta vet vi. Fast om jag får uttrycka mig så att hunden är begraven här; ni är allihopa en del av författarens mänskliga dimension.
Jag sitter i Göteborg. Mitt emot mig sitter min inspirationskälla: Göteborg och göteborgarna. Jag tackar för att ni finns. Och jag ber er att vara tålmodiga och kärleksfulla gentemot romanbebisen. Den formar sig efter våra händer.
(…)

Läs mer snart i antologin: Lågor

På Facebook

Jag sitter hos en väninna på Golan-höjden i Skee med flera kvinnor, bara kvinnor. Vi käkar god mat, dricker vin och pratar om tjejgrejer.Inte så ofta sitter vi vid samma middagsbord. Jag testar maten. Suverän! Alla testar värdinnan lite gran – vi, Desperate Housewives. Fina gardiner, var köpte du dom? En av oss berättar att hennes mamma hade varit med en kvinnogrupp här i Skee som hette Vulvorna. Jag gillar namnet. (fniss) Teman växlar mellan småbarn, killar, jobb, semesterresor. Ganska mycket prat om graviditet och att vara mamma, eftersom de flesta har barn mellan 0-8. En liten kommentar upprör mig ganska mycket. Det handlar om missfall. Någon säger att efter en missfall får man inget stöd, hjälp från samhället, man blir alldeles ensam med smärtan och sorgen, fast det är olika hur kvinnorna upplever det, några klarar det relativt bra, andra kan lida från mindre eller större psykologiska störningar. Vi pratar om en tjej som har hamnat i psykos. Tragiskt. Men desserten  är underbar: apelsintryffel med grädde och physilis. Nej, inte syfilis, frukten! Chokladen smälter bara i munnen. Vi, tjejer älskar choklad. Det är någonting med chokladen som alltid fungerar, i alla väder! Mer vin, mer skratt, en liten bebis vaknar i hörnet och får mammas tutte med en gång. En liten tjej, en till i gänget.