Ibland händer stort sett ingenting i Strömstad, ibland är det kaboom. Strömstad är en stad av stora ytterligheter. För några år sen åkte vi på en tråkig och svinkall vinterkväll till Folkets Hus i Krokstrand. Vi var inte fler än 40-50 personer som satt där och blev förtrollade av en världsmusikgrupp : Bazarpool - The Cairo Project. En riktigt unik upplevelse arrangerad av Musik i Väst, en väldigt intim och fin konsert med harpa, oud, trumpet, violin, basguitarr och slagverk. Asita Hamidi‘s persiska texter fyllde Idefjorden med mystik.
Och nu hände det igen. Fast den här gången var arrangemanget mycket olyckligt. Det var en del av Planeta Festivalen och Kultur i Väst var en av huvudarrangörerna. Komponent 1. var Hotell Ekenäs på Sydkoster med sina fina firmafest-gäster från Norge som fick vet-ej-hur-många-rätters middag och massa sprit, komponent 2. en inte mer än 3-4 centimeters lång annons i Strömstadstidningens slutända om konserten, komponent 3. var att sista vanliga Koster-båten tillbaka till stan gick från Ekenäs ungefär samtidigt som konserten började om man inte ville betala extra för en taxibåt för 100/pers kl 12 (konserten slutade inte förrän kl 01), komponent 4. placeringen av det rent musikintresserade gästerna var bakom alla bord och festande i ett hörn och vid fönsterkanterna…och komponent x. en musikstjärna med 6 världsklass musikanter: NATACHA ATLAS och hennes grupp (Samy Bishai, violin, Alcyona Mick, piano, Andy Hamill, bas, Louai Henawi, ney, Vasilis Sarikis, slagverk och Ivan Hussey, cello). Visst är det “bara” ett särskilt skikt som är fascinerade av hennes röst och en ännu mindre grupp som fattar vad hon representerar. Men att gömma publiken som TROTS ALLT fick veta om konserten och tog båten ut i dimman (och kanske t.o.m. övernattade i en liten sommarstuga som vi gjorde), längst bak vid fönsterkarmen, är en skandal.
Jag själv satt där mitt i mellan min sambo och min granne from Skee och försökte fokusera på musiken, men jag bara hörde massa klang och prat från de glada norrmännen – matserveringen fortsatte under första delen av konserten (med Emil och Sofia som sjöng fina, vackra låtar inspirerade av skandinavisk folkmusik) och sen under Natachas perfomance. Kyparna var jätteduktiga, inte ett glas var tomt, varken kaffekopp eller vinglas. Det är inte gästernas fel, många hade ingen aning om programmet. Inget fel med firmafest heller, och dricker man och blir glad så applåderar man ännu mer - det är bara kanon! OM det är en barmusiksångerska med en barpianist. Förstår ni? Min granne sa att det var en konstig, bizarr upplevelse att se en sådan musikstjärna i matsalen av Hotell Ekenäs. Och jag själv kunde inte hålla mig längre glömd bakom dom findukade borden, jag gick fram och satte mig ner på golvet framför ensemblen. Det var jag och operatörerna från SVT i första raden. Natacha var själv också lite distraherad i början liksom musikanterna. Men dom spelade och spelade och på slutet kunde ingen sitta där utan att vara påverkad av musikens virvel… Nej, det var inte hennes bästa konsert, men på något sätt var det ändå den bästa: hon lyckades skaka upp cirka 150 fulla skandinaver med sin arabiskt baserade world fusion musik.
Sista delen av programmet var bara grädde på moset: folk- och världsmusikföreningen World Fusion Collective var med och anordnade denna festivalkväll och bidrog med ett storband som spelar röjig, vacker och inlevelsefull musik. Trummisen från Atlases ensamble, Vasilis Sarikis jammade tillsammans med unga begåvade musikanter från Göteborg. Publiken flippade.
…och under tiden på de dimmiga ängarna på Sydkoster idisslade fåren stillsamt och bräkte då och då.
(Fotograf: Martin Larsson)
