Spontan berättelse om upplevelsen över en romans författande

Hunden skäller.

Katten jamar.
(…)

Författaren författar.
(Läs:)…allar gör sitt.

När jag förberedde mig inför den här föreläsningen, tänkte jag igenom, vilka kommer att lyssna på det här. Eftersom jag föreställde mig den potentiella publiken som åtminstone tvåspråkig, funderade jag över om jag kunde improvisera på två språk. Svaret är självfallet: nej. Jag bestämde mig för att skriva ner min spontana berättelse om upplevelsen i förväg för att översättaren ska ha tid att tolka det…
Alltså författaren skriver. Just nu en roman. En deckare som utspelar sig i Göteborg. Jag tänkte att på ungerska (alltså främst för ungersktalande) har det inte skrivits många romaner om Göteborg. Staden är ju fantastiskt (APPLÅDER) – den förtjänar därför även en roman på ungerska. Svenskarna blir ändå så nyfikna på vad man har skrivit om dem på ungerska att de översätter det till svenska.
Sjävklart är denna uppläsning utomordentligt riskabel! På grund av den enkla anledningen att även författaren är en människa. Och som sådan blandar hon hejdlöst sina upplevelser, sin kunskap och fantasmagorier. Ja, allt detta vet vi. Fast om jag får uttrycka mig så att hunden är begraven här; ni är allihopa en del av författarens mänskliga dimension.
Jag sitter i Göteborg. Mitt emot mig sitter min inspirationskälla: Göteborg och göteborgarna. Jag tackar för att ni finns. Och jag ber er att vara tålmodiga och kärleksfulla gentemot romanbebisen. Den formar sig efter våra händer.
(…)

Läs mer snart i antologin: Lågor

På Facebook